Jag har för mig att någonstans i GT så står det att för Gud kan en dag vara 1000 år eller något liknande men jag minns inte var.

Jag känner inte till det och inte min man heller men jag säger häpp ifall jag stöter på det.

Jag får leta

Jag hade fel.

Det är i Nya Testamentet i Petrus andra brev, kap. 3 vers 8.

"Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, att "en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år är såsom en dag"

Det är därför jag har tänkt mig att själva skapelsen inte krockar med evolutionsteorin.

#4 Se där. Nu blir jag mer angelägen på att skrive den där artikeln. Bibeln är nästan rena vetenskapsteorin själv.

#5 Javisst är det lite spännande Ser fram emot din artikel.

#6 Jo det där i riktigt intressant. Jag har en gång lyssnat till ett seminarie av en forskare som berätta att han känner många starkt troende vetenskapsmän som tillämpar religionen i sitt jobb och vise versa. Om en dag är tusen år för Gud i bibeln då skulle jorden ha skapats på 7000 år. Måste verkligen kolla på dokumentären jag har.

#7 Det kan ju tolkas som en slags metafor också och kanske t.om innebära ännu längre eller kortare tid.

Det kanske kan tolkas att tid och rum är oväsentliga för Gud.

#8 Ja Gud anses ju inte bara vara skaperen utav jorden utan också skaperen utav universum så om man skall gå utifrån det så måste Gud "bo" utanför universums gränser det vi kallar himlen (vart det än är) och där kanske inte tid och rum existerar. Långsökt kanske men vem vet…

Alla religioner och folkslag har ju nån form av skapelseberättelse. Det är väl den mänskliga naturen - man tittar upp mot stjärnorna och undrar var allt det där kom från, och varför.

Sen har vi här på joden grävt upp olika saker, undersökt, tittat med teleskop, rest till månen och vidare och lärt oss lite mer om det här. Det är inte lika "romantiskt" som en saga kan vara, men förmodligen en bra bit närmre sanningen.

Däremot tror jag att vi med tiden kommer att få tolka om många upptäckter och ändra på sånt som vi tror är bergfast idag.

Jag kan ta till mig att skapelsen är en process som fortgår. Arter dör ut eller förändras till nya arter. Jag ser även människan som en del av denna process både fysiskt och andligt.

Jag tror att det finns en Gudomlig mening i hela evolutionen.

#10 Precis, alla har en skapelseberättelse, så gott som alla folk har gudar, förfäder eller liknande som dyrkas. Människan behöver något att tro på för att må bra och få en stadig plats i livet. En stor anledning till att Sverige idag är så sekulariserat är nog att så många här tror på vetenskapen istället för en gud eller liknande. För att vi inte ska tappa bort oss i funderingar över vart vi kommer från har man under årtusendernas lopp utvecklat skapelseberättelser. Det som jag som "vetenskapstroende" kan få problem med är att jag ibland funderar på vad som finns utanför vårt universum, det är för stort för mig att förstå.

Har någon här har läst "Små gudar" av Terry Pratchett, så tror jag om gudar, om nån tror på dem så finns de, annars inte. Och de är många, väldigt många

# 12 - Kan du berätta lite om vad den där boken går ut på. Kanske jag köper………

#12 Terry Pratchett! Jag har lärt mig mycket av den mannen. Om religion, om politik, om kommunikation…

#13 Nu tror du väl att jag är galen, men Terry Pratchett skriver fantasykomedi. Har du läst Douglas Adams? Någon sa att det Douglas Adams gjorde för sci-figenren, det gjorde Pratchett för fantasygenren. Det är en bra beskrivning! Med tillägget att han gömmer mycket klokskap i humor.

Jag håller inte alldeles med om Gudris' sammanfattning, men det hör inte till tråden.

Jag kan ju googla på honom.

#14. Vad skulle Douglas Adams gjort för SF? Jag avgudar Adams och kan "galaxen" utantill, men om det var nån som gjorde nåt för SF var det väl Asimov. Han skapade ju robotens 3 lagar mm.

Det Adams gjorde var möjligen att introducera Monty Python till SF.

#14 Hehe det var tyvärr ett tag sen jag hade tid att läsa nått av honom.. (Jag hade skrivit ett svar här, men kan inte se det, är det borttaget?) Så jag kan ha fått till det lite konstigt :) Han ger ett bra perspektiv på saker och ting :)

#16 Precis! Och Pratchett introducerade Monty Python för fantasy!

#17 Inläggen är numrerade, så ett borttaget inlägg skulle synas som ett glapp, hoppa från 15 till 17 t.ex.

Jag kan förresten göra ett tillägg till din sammanfattning bara: gudarna är verkliga. Om någon tror på dem blir de mäktiga, men de finns även om ingen tror på dem. 

#18.  Låter spännade, honom får jag leta upp. Nån särskild bok du rekommenderar man ska starta med?

Titta efter böckerna om häxorna i Lancre eller poliserna i Ankh-Morpork. Det är mina favoriter iaf! De flesta fungerar som fristående delar.

#18 Justja, det måste ha skippat att publiceras, mycket mystiskt…

Justja, så är det :D

När jag började läsa Pratchett började jag faktiskt med första boken om Skivvärlden, dvs Magins Färg :)

#21 Nu lämnar vi ämnet totalt här, men jag började också med de första, Colour of magic och Light fantastic. Idag tycker jag att Pratchett gjort en superutveckling, från studentikos humor full med lustifika ordvitsar och ett oomtvistligt MANLIGT perspektiv, till en djup författare fast han fortfarande hör hemma i humorgenren.

Rekommenderar honom varmt!