Alla föremål bryts ner med tiden och skadas på olika sätt. En del föremål kan vara känsliga för att utsättas för ett visst ljus, luftfuktighet, beröring, skadedjurangrepp och mycket mer. En konservator arbetar för att förebygga och sakta ner föremålets nedbrytningsprocess och därmed förlänga dess livslängd på så sätt kan ett kulturhistiriskt föremål eller miljö fortsätta berätta om vårt förflutna.

En regel vid konservering är att angripa föremålet så lite som möjligt och ordet konservering betyder "att bevara i oförändrat skick".

Man skiljer på aktiv och preventiv konservering. Aktiv konservering innebär "ett aktivt ingrepp på föremålets fysiska inegritet" vilket innebär restaurering av föremålet så som lagning, rengöring eller förstärkning. Preventiv konsververing följer dock regeln "minst möjliga åtgärd" det innebär att föremålens nedbrytning bromsas genom ett kontrollerande av förvaring och förvaringsklimat så som luftfuktighet, temperatur, luftcirkulation, luftfilter, lagerbyggnation osv. 

Dokumentation före och efter en åtgärd utav ett föremål är grundläggande hos alla museer som utför konservering. "Konservatorerna undersöker och dokumenterar föremålens teknik och material, analyserar nedbrytningsmekanismer, förebereder dem för utställningar och utlån samt tar emot inlån."

_Källor: Västarvet
          Museologiprogrammet
          Wikipedia
          Nationalmuseum

Artikeln skriven av NaimaG
_